Göteborgsföreningen på lyckad Warszawautflykt
Göteborgsföreningen på lyckad Warszawautflykt
I slutet av maj reste tolv medlemmar från Göteborgsföreningen till Warszawa. Detta har varit planerat under lång tid men p.g.a. olika anledningar måst skjutas upp. Resan hade arrangerats av Piotr Kiszkiel och Tor Johanson. Huvudgruppen reste från Göteborg direkt till Warszawa med Wizz Air. Redan med start från ankomsten tidigt på fredagsmorgonen genomfördes ett intensivt program.
Incheckning på Novotel Centrum, det gamla så välkända Forum, som nu sedan något år tillbaka är i toppskick. Själv bor jag alltid där eftersom det ger mig helt nostalgiska vibrationer tillbaka till tiden från början av 1982 och framåt, då jag var inkvarterad där under min tjänstgöring som delegat för Internationella Röda Korset. Sedan följde ett intressant besök i Sejmen.
Det blev en relativt omtumlande dag i Sejmen. Först var presidenten Lech Kaczynski på plats och lade fram sina synpunkter. Därefter stor och hetsig debatt efter det att Presidenten lämnat Sejmen. Vi fick bl.a. på nära håll se premiärministern Donald Tusk i debatt med flera av motståndarsidan. Vi fick också en mycket intressant visning av själva lokalerna och fick träffa några av Piotrs gamla kamrater, nu senatorer och riksdagsmän.
Just denna dag var det risk för större demonstrationer, varför parlamentsbyggnaden och området runtomkring i stort var omringat av polis. Det gjorde att vi kunde inta en mycket lugn lunch i en trevlig restaurang alldeles i närheten. Poliser utanför och två vattenkanonbilar ”skyddade” oss.
Eftermiddagen ägnades åt besök på Warszawas Universitet. Det är en förtjusande klenod, som ligger längst ut på paradgatan Nowy Swiat. Det är säkerligen inte många som inser hur stort detta universitet är och vilka områden, som det omfattar. Vi fick en mycket sakkunnig guidning genom forskarkollegor som medresenären och nye styrelseledamoten Paul Rudny hade. Vi fick gå igenom de magnifika salarna för att sedan slussas till det så bekanta och arkitektoniskt fulländade universitetsbiblioteket – helt i glas. Det var en mycket säregen upplevelse att besöka detta och även få komma upp på takvåningen och skåda ut över Warszawa och floden Wisla. En traditionell polsk måltid avslutade dagen.
På lördagen hade vi ordnat en minibuss, som tog oss runt till flertalet av denna vackra stads sevärdheter. Gamle warszawabon Piotr ledde oss kongenialt genom de olika vattenhålen i sin födelsestad. Naturligtvis vandrade vi bl.a. i Gamla stan, såg Gettomonumentet och gjorde ett långt besök i Upprorsmuséet. Jag tror inte det var någon som lämnades oberörd av dessa besök.
Som ni ju alla vet har vi en systerförening i Warszawa, Polsk/Svenska Föreningen, stiftad samma år som Samfundet 1926. Den har fört en liten vacklande tillvaro till och från, men nu har, som jag tidigare beskrivit i andra sammanhang, verksamheten tagit stark fart igen. Vi träffades utanför lokaliteterna på Senatorska 11 och intog sedan en lätt måltid på ett närbeläget café. Det blev ett ytterst angenämt sammanträffande med våra polsk/svenska vänner av vilka de flesta talade utmärkt svenska. Svenskintresset är mycket stort bland Föreningens medlemmar. Kurser anordnas och resor planeras till Sverige.
En av Polsk/Svenska Föreningens största vänner har varit med ända sedan mitten av 1940-talet. Hon har varit på många besök i Sverige. Hon kom för övrigt till Sverige som mycket liten efter kriget för att besöka sin far som kommit med de Vita bussarna men vände så åter till Polen. Jag hade hoppats på och arbetat starkt för att vi skulle kunna få träffa henne just denna dag och förhoppningarna blev verklighet. Vi fick en helt underbar afton tillsammans med Pianistens änka Halina Szpilman. Det kändes verkligen som historiens vingslag att få sitta och prata och ”känna på” Halina.
Hennes man – Pianisten Wladyslaw Szpilman- spelade Chopins Nocturne i den polska radion sekunderna innan den tystades av de tyska bomberna september 1939. När Polens Radio åter öppnade sina sändningar 1945 inledde han med att på nytt spela Chopins Nocturne. Säkert har många av er läst hans bok ”Pianisten” och kanske ännu fler sett Roman Polanskis mästerverk ”Pianisten”. I den får Ni reda på vad han hade gjort under mellantiden. Läs den- se den! Halina Szpilman har alltsedan krigsslutet ytterst engagerat arbetat i Polsk-Svenska Föreningen, båda centralt och i Warszawaavdelningen, såsom bl.a. ordförande. Hon har varit en trogen gäst vid Samfundets större arrangemang i Sverige, senast vid 75-årsjubiléet 2001.
Besöket avrundades under söndagen med den sedvanliga Chopinkonserten i Lazienkiparken. Det var en mycket nöjd skara deltagare, som återvände till Sverige. Besöket hade satt tydliga avtryck hos alla och det kommer säkerligen inte att dröja länge innan man åter åker till Warszawa. Och så väntar vi naturligtvis på ett återbesök från våra polsk/svenska vänner.
Tor Johanson
