Högbyskolans personal genomförde en resa till Gdansk område i oktober 2009 med bidrag av ordföranden på Gotland Maciej Onoszko. Då har man studerat bl.a. Kasjubien. Kasjuber bor omkring Gdansk med sitt eget språk och kultur. Mer info finns på: http://polenresa.blogg.se/ Sidan är spärrad för andra så logga in på: användarnamnet hogby och lösenordet hogbyskolan
En dag på resan:
Med en spännande frukost i magen gav vi oss iväg tillsammans med vår guide Robert, en svensktalande polack, ut på tur i Gdansk. Vi fick lära oss bland annat att Gdansk är en gammal Hansastad som under 1600-talet blev förmöget på att exportera bärnsten och spannmål och att ryssarna under 2:a världskriget bombade sönder två tredjedelar av staden som ren hämnd mot tyskarna vilka var ”herrar” över Gdansk under den tiden. Att Mariakyrkan när den efter många år var färdigbyggd hade blivit, och är än idag, världens största tegelkyrka fick vi också veta. Robert vallade oss vidare genom Gdansk men efter ett par timmar fick han erfara det typiska svenska kaffesuget hos stora delar av gruppen och våra reseledare gav till sist vika, det blev en snabb kopp innan vi drog vidare.
Nästa mål var Stutthof, ett koncentrationsläger från 2:a världskriget. Under den en timme långa bussfärden dit fick vi höra redovisningar från olika lärare som likt eleverna fått välja ett ämne att berätta om under resan. Vi fick från Allan höra om polska (och svenska!) idrottsliga bedrifter, höra Christina Boberg och Peppe berätta mer om Mariakyrkan och Lisbet avslöja spännande fakta om kung Sigismund – som både var svensk och polsk kung under en period. Det märktes att det var lärare som höll låda för de var alla både kunniga och intressanta att lyssna till. Malmaskolans lärare hade gjort en sittande tipspromenad i vilken Björn avgick som segrare!
Om besöket på Stutthof väljer jag några citat:
”Hur är det möjligt att människor kan utveckla sådan ondska?”
”Eländes, elände”
”Har varit på flera koncentrationsläger – jag vänjer mig aldrig,”
”Tänk att de låg tre på en brits!”
”Detta är faktiskt ofattbart”
”Jag kan inte vara där inne, det är för kallt… tänk vad kallt det måste ha varit under vintern, som fånge!”
”Kallt, värdigt och oerhört sorgligt”
”Hur är det möjligt för de högre upp i hierarkin att göra detta val?”
Diskussionerna om mänskligt lidande ledde till samtal om hur vi förhåller oss till våra medmänniskor och vår omvärld idag, vilka drivkrafter som gör att människor utvecklar ondska och även hur vi ska göra för att lyckas engagera eleverna kring detta i klassrummet – en bra början är nog faktiskt att själv ha fått de upplevelser vi fick på koncentrationslägret.
I bussen efter Stutthofbesöket valde Robert att köra en frågesport för att skingra tankarna lite, det är tungt med sådana här besök och det är väl också förklaringen till att fröknarna Anna och Christina till sist bröt ut i okontrollerat fnissande, det och bristen på lunch. Det sista var enligt reseledarna ett medvetet drag för att vi skulle förstå hur bra vi har det. Och med viss eftertanke så kan vi nog alla hålla med om att vi verkligen kan skatta oss lyckliga; vi har aldrig drabbats av ett krig, aldrig behövt svälta och aldrig behövt fly för våra liv men sugna på lunch kunde vi bli i alla fall.
Efter ett besök på Westerplatte (tillsammans med vår egen ”österblatte” Maciej) där vi tillsammans med texten som är uppförd framför krigsmonumentet konstaterade ”Nigdy wiecej wojny – Aldrig mera krig” satte vi kl.16.00 av mot olika matställen, nu rejält hungriga.
[ngg src=”galleries” ids=”17″ display=”basic_thumbnail” thumbnail_crop=”0″]
