Torsdagen den 7 april samlades medlemmarna i Blekingeföreningen för sitt årsmöte. Hela styrelsen valdes om; ett par böcker om Polen liksom polskt matbröd lottades ut bland deltagarna.
Kvällens föreläsare, Lennart Sandberg, berättade engagerat och med känsla under rubriken ”Monte Cassino – polsk tragedi men också triumf”. Han visade intressanta och vackra bilder från den resa till Monte Cassino, som han och några goda vänner gjort sommaren 2010. Han avtackades med blombukett och en varm applåd.
Kvällen avslutades med en subventionerad och välsmakande supé, under vilken alla deltagare diskuterade sitt Polenintresse.
Nu ser vi fram emot sommarens Östersjöfestival i Karlshamn, där Polen blir representerat med festivalorkester, artist och inte minst ännu en gång ett matstånd med polska specialiteter från västra Pommern.
Monte Cassino. Bilden ger en liten försmak av föredraget och visar hur otillgängligt Monte Cassino ligger och den stora begravning/minnesplatsen över de polska soldaterna, som stred här under andra världskriget.
Karin Maltestam får årets Kulturpris
Karin har under lång tid engagerat och idogt arbetat för att sprida information om Polen och polsk kultur. Hon har varit ordförande i Blekingeföreningen sedan den bildades 1975 och genom föreningens många olika kulturella arrangemang har hon blivit en omvittnat ansedd person, såväl i länet som i polska kulturkretsar. En värdig pristagare!
Hans Bjernby
Grattis till Kulturpriset,
Karin Maltestam!
Det här var väl ganska väntat!
– Nej, Kulturpriset hade jag inte väntat mig! svarar Karin lite överrumplad.
Karin kommer från Hälsingland och Uppsala, vilket förklarar hennes tungspets-r. I Uppsala träffade hon en polsk stipendiat vid namn Jan, som så småningom blev hennes make. Två barn, Lena och Stefan, finns också i familjen. Efter några år flyttade de till skånska Bromölla nära gränsen till Blekinge och Sölvesborg. Där träffade de många polska invandrare och började fundera på en svensk-polsk förening.
– Vi tog kontakt med Svensk-Polska Föreningen (som det hette då) i Stockholm och i september 1975 bildades Svensk-Polska föreningens Blekinge-avdelning, berättar Karin. Ordföranden från Stockholm var med, liksomkommunalråden i länet. Det fanns ett intresse för Polen här, men man hade svårt att ta sig igenom all byråkrati.
Jan kommer från Kraków, och paret Maltestam hade kontakter, de visste hur man kunde ta sig runt hindren. Språket kunde de ju också.
Fokus låg på kulturdagar, ofta flera orter samtidigt eller turneringar. Föreningen kontaktade konstnärer och musikgrupper, i samarbete med kommunerna och landstinget arrangerades polska dagar, ibland en hel kulturvecka i hela länet.
– Det var rätt stort, säger Karin, och vi har nog varit med och arrangerat hundra konstutställningar.
När kontakterna sedan var på plats upprättades vänortsförhållanden mellan kommunerna i Blekinge och i Polen.
– Det har varit mycket arbete och mycket roligt, vi fick mycket respons med en gång. Jag har fått möta fantastiskt många inspirerande människor under åren, säger Karin.
Du är aktiv i Samfundet också?
– Jag har väl varit aktiv de senaste 10 – 15 åren. Men när Samfundet fyllde femtio 1976 var jag med. Det var på Stadshuset i Stockholm, jag hade min första långa klänning och fick en fin medalj, skrattar Karin.
Fanns konstintresset där från början eller kom det med arrangemangen?
– Jag har ju länge varit engagerad i Sölvesborgs Konstförening, och därför blev det naturligt att arrangera just utställningar av polsk konst. Polsk grafik var välbekant i Sverige, och Jan hade mycket kontakter i Kraków, säger Karin. Jag är också uppuxen med klassisk musik och vi tog hit musikgrupper och danstrupper, inte minst de stora folkdansgrupperna – det går ju inte idag, det skulle bli alldeles för dyrt.
Vilket är din favoritort i Polen?
– Det är ju Kraków, en fantastisk stad med all konst, kultur och historia. Där händer så mycket, man tar vara på det gamla och satsar på det nya.
Hur ser framtiden ut?
– Jag hoppas att Blekingeföreningen kan arrangera en större konstutställning om något år. Men det blir allt svårare att placera dem nu, svårare att hitta samarbetspartner och pengar.
Från början handlade arbetet i föreningen om att skapa kontakter på olika nivåer mellan Polen och Sverige. Men nu är det fas två – kontakterna är etablerade, vänortsförbindelserna fungerar. Nu satsar vi på kunskap till dem som vill veta mer – vi arrangerar föreläsningar och ordnar resor till Polen med intressanta program.
– Men vi är förstås med om Östersjöfestivalen som vanligt i sommar, och lite kontakter med vänorten Malbork blir det ju också, säger Karin.
Gunilla Lindberg
