Kulturpriset 2011 utdelades under Samfundets jubileumsmottagning. Prisets historik, dess utformning och krav på pristagare beskrevs inledningsvis av Samfundets ordförande.
Därefter presenterades årets pristagare, Karin Maltestam och hennes mångåriga gärning för polsk kultur i Sverige. Karin Maltestam har varit ordförande för Blekingeföreningen sedan den bildades 1975.
Hennes engagerade och aktiva arbete är känt och uppskattat i Blekinge, vilket också setts och hörts i lokala media. Utställningar och kulturevenemang i hela Blekinge och det polska deltagandet i Östersjöfestivalen, Karlshamn kan nämnas som goda praktiska exempel på insatser. Karin Maltestam har också som vice ordförande i Samfundets styrelse arbetet för Samfundets roll och utveckling nationellt. Sammanfattningsvis en högst värdig pristagare.
Priset, i form av en för Samfundet unikt framtagen statyett, överlämnades därefter med tillhörande diplom och blommor.
Karin Maltestam tackade för den uppskattning och ära som priset innebär för hennes del och för sitt stora stöd i arbetet nämligen maken Jan. Vidare gav hon exempel på den omfattande verksamheten i Blekinge under de 35 år som föreningen verkat – ett arbete i både med-och motvind. Hon underströk vikten av ett nära och utökat samarbete med vårt grannland i söder.
Hon betonade, att kulturyttringar i form av konst, sång, musik och dans har sitt eget språk och känner inga gränser. Den är därför ett utomordentligt medel för att bygga broar mellan människor på båda sidor Östersjön. Priset kommer att sporra till fortsatt arbete i föreningen och i Samfundet. Hon avslutade med gratulationer till Samfundet och ett lycka till i framtiden.
Hans Bjernby
{vsig}bilder/Samfundet/2011/Kulturpriset{/vsig}
Foto: Jan Maltestam.
Karin Maltestam får årets Kulturpris
Karin har under lång tid engagerat och idogt arbetat för att sprida information om Polen och polsk kultur. Hon har varit ordförande i Blekingeföreningen sedan den bildades 1975 och genom föreningens många olika kulturella arrangemang har hon blivit en omvittnat ansedd person, såväl i länet som i polska kulturkretsar. En värdig pristagare!
Hans Bjernby
Grattis till Kulturpriset,
Karin Maltestam!
Det här var väl ganska väntat!
– Nej, Kulturpriset hade jag inte väntat mig! svarar Karin lite överrumplad.
Karin kommer från Hälsingland och Uppsala, vilket förklarar hennes tungspets-r. I Uppsala träffade hon en polsk stipendiat vid namn Jan, som så småningom blev hennes make. Två barn, Lena och Stefan, finns också i familjen. Efter några år flyttade de till skånska Bromölla nära gränsen till Blekinge och Sölvesborg. Där träffade de många polska invandrare och började fundera på en svensk-polsk förening.
– Vi tog kontakt med Svensk-Polska Föreningen (som det hette då) i Stockholm och i september 1975 bildades Svensk-Polska föreningens Blekinge-avdelning, berättar Karin. Ordföranden från Stockholm var med, liksomkommunalråden i länet. Det fanns ett intresse för Polen här, men man hade svårt att ta sig igenom all byråkrati.
Jan kommer från Kraków, och paret Maltestam hade kontakter, de visste hur man kunde ta sig runt hindren. Språket kunde de ju också.
Fokus låg på kulturdagar, ofta flera orter samtidigt eller turneringar. Föreningen kontaktade konstnärer och musikgrupper, i samarbete med kommunerna och landstinget arrangerades polska dagar, ibland en hel kulturvecka i hela länet.
– Det var rätt stort, säger Karin, och vi har nog varit med och arrangerat hundra konstutställningar.
När kontakterna sedan var på plats upprättades vänortsförhållanden mellan kommunerna i Blekinge och i Polen.
– Det har varit mycket arbete och mycket roligt, vi fick mycket respons med en gång. Jag har fått möta fantastiskt många inspirerande människor under åren, säger Karin.
Du är aktiv i Samfundet också?
– Jag har väl varit aktiv de senaste 10 – 15 åren. Men när Samfundet fyllde femtio 1976 var jag med. Det var på Stadshuset i Stockholm, jag hade min första långa klänning och fick en fin medalj, skrattar Karin.
Fanns konstintresset där från början eller kom det med arrangemangen?
– Jag har ju länge varit engagerad i Sölvesborgs Konstförening, och därför blev det naturligt att arrangera just utställningar av polsk konst. Polsk grafik var välbekant i Sverige, och Jan hade mycket kontakter i Kraków, säger Karin. Jag är också uppuxen med klassisk musik och vi tog hit musikgrupper och danstrupper, inte minst de stora folkdansgrupperna – det går ju inte idag, det skulle bli alldeles för dyrt.
Vilket är din favoritort i Polen?
– Det är ju Kraków, en fantastisk stad med all konst, kultur och historia. Där händer så mycket, man tar vara på det gamla och satsar på det nya.
Hur ser framtiden ut?
– Jag hoppas att Blekingeföreningen kan arrangera en större konstutställning om något år. Men det blir allt svårare att placera dem nu, svårare att hitta samarbetspartner och pengar.
Från början handlade arbetet i föreningen om att skapa kontakter på olika nivåer mellan Polen och Sverige. Men nu är det fas två – kontakterna är etablerade, vänortsförbindelserna fungerar. Nu satsar vi på kunskap till dem som vill veta mer – vi arrangerar föreläsningar och ordnar resor till Polen med intressanta program.
– Men vi är förstås med om Östersjöfestivalen som vanligt i sommar, och lite kontakter med vänorten Malbork blir det ju också, säger Karin.
Gunilla Lindberg
Vid en mottagning på restaurang Krasnopolski i Stockholm avtackades den mycket uppskattade Katarzyna Tubylewicz efter sex år som chef för det Polska institutet.
Ett flertal personer hade mött upp för att tacka Katarzyna för hennes goda insats som chef för institutet under denna osedvanligt långa period. Hon kom med många nya idéer, en del kanske lite för moderna för etablissemanget, men också med en ovanlig förmåga att driva igenom sina tankar. Hennes öppna och målmedvetna sätt har satt sin prägel på institutets sätt att arbeta, liksom i mötet med olika samarbetspartners inklusive vårt samfund. Ett stort antal projekt har initierats och framgångsrikt genomförts under hennes chefsskap, syftande till att göra polsk kultur känt i Sverige.
I hennes avskedstal fram kom med all tydlighet hennes glädje och tacksamhet för att fått uppdraget som chef och tillåtits sköta det med rätt fria händer. Hon underströk också sin tacksamhet över den arbetsglädje som finns hos institutets personal och att hon fått så många nya vänner i Sverige.
Katarzynas gärning är väl omvittnad, vilket ytterligare framkom i flera tal till henne under kvällen. Vi önskade alla henne ett stort lycka till i framtiden, en framtid som till en början innebär bokskrivande och kanske lite mentorskap? till sin ännu okände efterträdare.
Jubileumsmottagningen 2011
Svensk-Polska Samfundets jubileumsmottagning lördagen den 21 maj skedde på polska ambassaden i Stockholm med närmare 90-talet deltagare. Polens ambassadör, Adam Halacinski, öppnade mottagningen med ett vänligt och värmande tal om svensk-polska relationer i allmänhet och om relationerna till Samfundet och dess föreningar i synnerhet. Det framgick med all tydlighet att man uppskattar vår verksamhet och gärna stöder dess utveckling. Ambassadören avslutade, med glimten i ögat, med att hälsa oss välkomna tillbaka även då vi fyllde de 100.
Efter ambassadörens välkomnande tal höll ordföranden Hans Bjernby sitt tal till Svensk-Polska Samfundets ära. 85-års verksamhet är fantastiskt och allt beröm förtjänar föreningarna med sina medlemmar under dessa gångna år. Ordföranden avslutade med att trycka på den framtidstro han känner för Samfundet och önskade alla medlemmar ett stort lycka till med framtida verksamhet. (Hela talet framgår på annan plats).
Hans Bjernby
{vsig}bilder/Samfundet/2011/Jubileumsmottagning{/vsig}
Historiens vingslag:
LM Ericssons koncernchef Hemming Johansson var en av grundarna av Samfundet. Han var mångårig styrelseledamot och gynnare. (Minneboken s. 16 bild). LMEricsson Polens tekniske direktör var Helmer Eriksson. Hans dotter Gun vistades sina allra första år i Warszawa innan familjen före krigsutbrottet flyttade hem till Stockholm. På bild 3791 syns Gun Åkerman och Hemming Johanssons barnbarn Hemming och Urban. Alla lika glada över den återförening som skett tack vare arbetet med minnesboken. I denna finns bl.a. Guns mor på s.17 och hennes mor och far på sidan 18 på den härliga bilden från Polsk-Svenska Föreningens i Warszawa årsmöte 1934.
Bild 6783: bröderna Johanssons med sin vän och ”upptäckare av sambandet” Krystyna Larsson. På 6794-96 berättar och visar Gun på bilderna från Warszawa i minnesboken. På 6784 berättar Gustaf von Gertten om sitt arbete med återförening av polcacker som kom till Sverige med de vita bussarna. Förhoppningsvis till hösten kommer SVT att visa en av honom skapad dokumentär härom.
6769 Samling inför mottagingen
6771 Gustaf Petréns brorsdotter Karin Petrén och Gunnar Neumüllers änka Gunilla med barnbarn (bild).
6772 Legendaren Sven Jern som frösåg Solidaritet med bl.a. tryckerimaskiner. Hans framlidne bror Lennart fängslades vilket fotografen synnerligen väl erinrar sig.
6774 Kulturpristagaren Karin Maltestam med nyvalde Rolf K Nilsson från den så aktiva Gotlandsföreningen
6775 Samfundets ordförande emeritus, Georg Mazur samt även Ann-Cathrine Haglund med make och Peter.
6785 Henia Ståhl (Stockholmsföreningens styrelse) med make.
6790 Blekinges starka namn Karin och Jan Maltestam
6797 Krystyna Larsson och Jan Maltestam
6800 Fru Jern, Carla Sehn, Sven Jern.
6801 Bröderna Johansson – På den här balkongen hatr helt klart deras farfar stått många gånger.
6798 Ett varmt och innerligt tack till värden ambassadören E. Adam Halacinski och ministerrådet Radomir Wojciechowski. Förutom en fantastisk mottagning med verkligt delikat buffé hade Ni även ombesörjt ett strålande väder.
Foto och bildtexter: Tor Johanson.
